G-rosea
Utseende & beteende
De vanligaste färgvarianterna i hobbyn är
De är marklevande och i naturen kan de gräva närmare en halv meter djupt för att undkomma de extrema temperaturerna runt Atacamaöknen.
Grammostola rosea brukar normalt vara mycket lugna och lämpar sig väldigt bra som nybörjarspindel, vad som kan tilläggas är att det finns nervösa individer som gärna sparkar hår och kan bitas.
- röd variant (förkortat ”RCF” = Red Colour Form)
- ljusbrun/beige variant. (förkortat ”NCF” = Normal Colour Form)
De är marklevande och i naturen kan de gräva närmare en halv meter djupt för att undkomma de extrema temperaturerna runt Atacamaöknen.
Grammostola rosea brukar normalt vara mycket lugna och lämpar sig väldigt bra som nybörjarspindel, vad som kan tilläggas är att det finns nervösa individer som gärna sparkar hår och kan bitas.
Terrarie
Ett standardterrarie med måtten 30x30x30 fungerar bra till denna art.
Till bottensubstra fungerar det med sandblandad torv, 10-20cm djupt så att de tillåts att gräva.
Det räcker med att lägga in en välvd korkbarksbit som gömställe där de sedan kan gräva sin bohåla.
Till bottensubstra fungerar det med sandblandad torv, 10-20cm djupt så att de tillåts att gräva.
Det räcker med att lägga in en välvd korkbarksbit som gömställe där de sedan kan gräva sin bohåla.
I Atacamaöknen kan temperaturen stiga ända upp till 57° C på sommaren och falla ett par minusgrader på vintern. G. rosea utsetts dock inte förr dessa extrema temperaturer utan håller sig den svalare bukskogen där de kan gräva ner sig till mer behagliga temperaturer. I terrarie bör man hålla dem runt 23-29° C. På vissa platser av Atacamaöknen har det aldrig observerats regn, men vid buskskogen kommer dimma från Stilla havet med dagg som täcker deras vätskebehov, de får även i sig vätska via födan. I terrarie bör man hålla G. rosea helt torrt och bara fukta lite lätt ett par gånger i veckan, sätt även in en låg vattenskål så att den tillåts att dricka.
Föda
Insekter, syrsor, gräshoppor, kackerlackor, små ödlor och musungar. G. rosea är kända för att matvägra och många hobbyister oroar sig i onödan, det finns observationer om denna art som varken ömsat eller ätit på två års tid, dock måste de få i sig vätska för att överleva.
